Fy satan vad jag är nere just nu. Kan inte se någon strimla ljus någonstans. Ångesten och de destruktiva tankarna har tagit över. Jag har inget hopp kvar att jag kommer kunna ha en konstruktiv och hälsosam relation – ever! Jag vill bara gråta men det kommer inga tårar.
Det gör ont i min själ. Jag har ångest i hela kroppen. Och jag vet ju, att när jag inte ens kan gråta, så är det bara destruktiva illusioner som jag själv har skapat i mitt eget huvud. Tankarna är ju inte sanna. Men ändå är jag så rädd att gå ifrån mitt kontrollbehov. Och välja bort det. Att våga tro på framgång och lycka. Det känns främmande. Och jag vill bara gråta. Gråta tills rädslan och kontrollen har lagt sig. Jag vill bli fri.