Text till mitt över-jag

Så fort de destruktiva tankarna kommer så ska jag tänka:

”Försvinn, jag litar inte på dig längre. Du har förstört tillräckligt. Du hjälper mig inte, och därför tänker jag inte lyssna mer på dig.”

 

Projicering, kontrollbehov och frihet

Är så ledsen. Och arg. Varför försöker jag förstöra någonting bra för mig? Varför tar mitt över-jag över hela tiden? Hur kan jag tillåta att det destruktiva tar över? Varför är det så läskigt för mig att vara lycklig?

Jag projicerar saker på honom. Mitt över-jag säger att jag inte duger. Och jag tror att det är det han tänker. Att jag inte är tillräcklig för honom. Att jag inte är så bra som han vill. Och jag har ju fel. Jag är ju bra. Och jag är tillräcklig. Oavsett vad jag säger till mig själv blir över-jaget och de destruktiva tankarna min sanning. För så har det alltid varit. Och nu är det dags att kliva in i min nya roll. Där lyckan, glädjen och friheten ska få större plats. Det skrämmer mig så mycket att jag mår illa.

För tänk om jag förlorar? Tänk om jag blir sårad? Tänk om jag blir övergiven?

Och därför går jag in i mitt trygga beteende, där jag inte släpper in någon. Inte ens någon som vill mig väl. För det är tryggare så. Och risken att bli sårad mindre. Det är så sorgligt att jag bara vill lägga mig ner och gråta.

Jag vill vara fri. Jag vill känna den lycka som faktiskt ges till mig nu. Jag vill våga chansa. Och just nu, vill jag bara gråta. Gråta för den jag har varit.

Nu är det dags kära du, att kliva in i någonting nytt. Någonting som får mig att må bra. Och det får ta den tid det tar, mer kan jag inte göra.