Humor i smärtan behövs

Min underbara mammas kommentar om svinet som sviker mig gång på gång var:

”Han skulle behöva ett rejält kokt stryk!”

Och det har hon ju fruktansvärt rätt i, för att prata med honom verkar ju uppenbarligen inte hjälpa.

Tihi

Haha…läste precis igenom senaste inläggen. Jag är verkligen inte konsekvent! Skriver nästan varenda gång att jag måste dra mig ur, att han inte är bra för mig och så har jag ändå gått in i fällan igen. =) Det är inte lätt att motstå förälskelsen och attraktionen. Man är ju bara en människa.

Men nu jäklar ska jag stå emot det!

Ännu en narcissist i mitt liv

Jag har gjort det igen! Jag har nosat upp en värre narcissist än min far. Kanske för att se det en gång för alla, och för att i framtiden kunna tacka nej till charmiga och tomma narcissister. Nu måste jag avstå och börja se.

Han har sårat mig så många gånger nu och det hela har blivit så katastrofalt destruktivt. Men jag är så förälskad och förförd att jag måste ge mig själv tid att sörja och känna min ilska mot honom.

Han har sådana beteendeproblem och den enda han ser genom mig är sig själv. Jag måste spegla honom väldigt bra. Och den uppmärksamheten kan han inte vara utan. Om han ringer ska jag inte svara. Och om jag svarar, ska jag sätta min gräns, säga att ”ingen människa får behandla mig på det sätt du gör, nu har du passerat min gräns.” För det är just det han har. Stuckit kniven lite för långt den här gången. Och inte attraktionen eller förälskelsen kan komma emellan det. Jag måste gå därfrån, det finns ingen annan utväg. Och det är det enda sättet för mig att börja se andra. Bra killar!

Nu måste jag bara sorgen och saknaden komma över mig, tills det ebbar ut.

Men jag vill ändå tacka honom, han har fått mig att se saker som jag har behövt se, och på så sätt kommer jag komma ur det här som en vinnare.  

Vill även tillägga att jag läste det här om hur människor runtomkring narcissister kan vara, det stämmer verkligen in på mig (måste ta upp det i terapin nästa vecka): Co-narcissists organize themselves around the needs of others. They feel responsible for others, accept blame readily, are eager to please, defer to others’ opinions, and fear being considered selfish if they act assertively.

Push & Pull

Mr. Nothing’s got a lot
He’s got a lot to say
He’s good at being what he’s not
Gives nothing away
Another day goes on by
And he never speaks his heart
He takes his chance with what he’s got
It’s too late now to stop

You push and you pull and struggle with the knot
It’s tying you up while you’re fadin’
You give and you take and take what you got
Round and round ‘till it breaks and
You push and you pull and struggle with the knot
It’s tying you up while you’re fadin’ into your lie

Mr. Nothing is late
He’s running out of time
He questions whether chance or fate will ever show a sign
Looks to the sky above
For a glimpse of what it means
And never never never make
Make no sense to him

You push and you pull and struggle with the knot
It’s tying you up while you’re fadin’
You give and you take and take what you got
Round and round ‘till it breaks and
You push and you pull and struggle with the knot
It’s tying you up while you’re fadin’ into your lie

You push and you pull it

Det här vill jag egentligen säga till honom

Synd! Så synd att din rädsla tar över dig. För jag vet (jag har varit där!) hur mycket man missar. Och hur tomt och ensamt livet är där. Men du väljer ditt eget öde. Och jag mitt. Och därför måste jag välja att gå härifrån, för en rädd människa kan göra en riktigt illa. Såklart. Om man inte ens vågar ge kärlek till sig själv är man inte kapabel att ge det till någon annan.

Jag har försökt med dig och gett dig flera chanser, men det går inte att närma sig en människa som är så rädd och kontrollerad. Och eftersom jag besitter mycket erfarenheter och insikt om mig själv vet jag att jag behöver någon som kan ge mig det. Jag letar efter riktig kärlek, och riktig kärlek tål inte rädsla. Den behöver vara mogen och orädd. Kanske förstår du vad jag menar om ett par år, till dess får jag väl ta, att du tycker att det här brevet är patetiskt och “mörkt.” Jag hoppas att du en dag kan se det här med helt andra ögon, utan rädsla, för din egen skull, och ingen annans.

Med det sagt vill jag också lägga till att jag tycker väldigt mycket om dig. Du är fantastisk att vara med! Och det kommer jag att sakna.

Tack för allt!

Omedveten rädsla förstör!

Nu måste jag dra mig ur…jag är alldeles för känslomässigt involverad i det här och jag vet att jag bara kommer att bli sårad. Han har redan sårat mig och det är mitt eget fel.

Träffade honom ute i helgen igen. Hade egentligen bestämt mig för att inte träffa honom något mer, men så blev det så ändå. När vi hade varit ute hela kvällen var vi påväg hem till honom som vanligt. Då börjar han prata allvar med mig. Han förklarar att han har så svårt att öppna sig för människor, att han inte litar på någon. Och att han ser att jag är likadan. Vi kommer hem till honom och han fortsätter öppna sig, han berättar en massa om sin familj, djupa saker, som han förtränger varje dag. Jag lyssnar och är bara glad för att han äntligen berättar riktiga saker och inte bara en massa ytliga ointressanta saker. Jag berättar också, men inte lika mycket. Hans kyssar blir mer intensiva och han tittar på mig på ett helt annat sätt. Han tycker om mig. Han är bara så förvirrad och osäker. Jag ser det nu.

På morgonen känner jag mig glad. Yes, äntligen har vi lyckats komma till steg 2. Tror jag.

På lördag eftermiddag åker jag hem. Vi skiljs åt. Och jag känner mig glad och lättad, vilket jag inte har gjort på länge.

Jag ringer honom senare och frågar vad han ska göra på kvällen. Han ska ut med ett par polare och ber mig ringa honom om jag också ska ut. Senare på kvällen åker jag hem till en kompis och dricker lite vin. Jag ringer honom senare på natten för att se var han håller hus. Jag längtar efter honom och vill träffas. Han svarar inte. Och har inte hört av sig sen dess… Och det här var i lördags och idag är det måndag.

Så jag inser ju nu, att den här killen är så rädd. Och rädsla kan verkligen förstöra allt. Det går inte att inleda någonting bra med en människa som omedvetet styrs av sin egen rädsla. Fuck! Jag gillar ju verkligen honom. Önskade att han hade kommit lite längre. Men det är ju ett bestående problem bland de killar jag nosar upp. Det här jävla mönstret! Är det kanske så att jag är rädd också? Och är det därför jag drar mig till ostabila killar som inte är kapabla till att ge mig det jag vill ha?

Ytlighet och tomheten

Vad betyder den här tomheten jag känner varje gång jag har varit med honom? Borde jag inte känna mig glad och lite tillfredställd?

Å andra sidan, så släpper jag ju inte in honom. Och han släpper inte in mig. Vi håller det bara på en ytlig och sexuell nivå. Och jag har aldrig träffat någon som tänder mig så som han gör. Jag fantiserar om honom hela tiden. Vilket är bra. Men tomheten rent känslomässigt förstör det. Eller är det just därför jag kan fantisera om honom så mycket för att jag inte släpper honom in på livet?

Han undrar hela tiden, med en humoristisk ton, var vi står. Om jag är hans flickvän eller inte. Men det enda jag svarar, och nu har vi träffats ganska många gånger, är ”Men måste vi bestämma någonting?” För det känns som att han, precis som jag, egentligen bara är intresserad av att vinna. För om jag skulle säga, ”Ja, nu är vi tillsammans,” så skulle han antagligen dra sig undan, såsom han gör efter vi har träffats. Är det spelet som gör oss så attraherade av varandra? Och vill jag verkligen bli hans flickvän? Det vet jag inte ännu.

Vi är så olika på många sätt. Men jag har otroligt roligt med honom när vi väl träffas.

Men han gör mig otroligt osäker och tom. När vi ska skiljas åt och vi står ute på gatan blir han otroligt konstig när jag pussar honom hejdå. Han ser sig omkring överallt och jag märker att han känner sig obekväm. Och det gillar jag inte. Och svaret har jag egentligen redan – även han är inte tillräcklig för mig. Frågan är om jag klarar av att bara ha lite kul med honom, eller kommer det bara bryta ner mig?

Fan, vad det är svårt med kärlek. Och sex.